Shitt vilken dag det vart,röjde lite på morgonen fan sommnade senn vid halv tolv och vaknade halv tre fan det e inte klokt va jag e trött.

Ju längre tiJag är den går så sämmre mår jag,funderar i morgon att ringa läkaren för att tala om att jag mår fruktansvärt dåligt och att familjen vill typ inte ha mig hemma,man får väl hoppaes att dom tar en på allvar.När man som människa börjar bli rädd för sig själv då har det gått alldeles för lång..

Jag är rädd varje dag för mig själv och att jag ska hitta nått som gör att jag inte lever längre.jävla tabletter fan fan fan..

Varje dag är jag vaknar tar det emot vill inte orkar inte vakna upp till en ny dag som jag måste ta mig igenom men jag måte upp anstränger mig men det tar emot,upp kommer jag iaf m nöd o näppe.Vaknar varje morgon med huvudvärk illamående varför hm hittar inget svar.Tar mig igenom dagen sover mitt på dan minst 2-3 timmar för jag mår å dåligt och mår man inge bra så vill man sova bort några timmar..Jag är  besviken arg förbannad o trött på mig själv varför varför blev det så här? en fråga och ett enkelt svar läkarna skrev ut Tradolan.Tiparol i massor till mig vid min senste op och senn har det lixom rullat på i flera ¨år tyvärr.Just nu äter jag tab för att inte komma till botten så jag får abstinens den e jävlig och jag klarar inte det själv för att jag e så beroende av tablettera..

Som människa/mamma har jag senaste månaden varit 2 olika människor så kluvet som det kan bli,blir lätt förbannad och irreterar mig hela tiden på familjen,lesamt men det är bara ine att jag behöver ha hjälp för att kunna bli som jag egentligen är och familjen tycker oxå det,Jag kännermig inte själv läskit när man själv börjar inse att nu är det riktigt allvarligt..Säger bara det kom inte nära mig och muck gräl för då smäller det,..

Nu startar jag upp och berättar lite vad som hänt sista månaderna av mig..I början av året så hände det nått olustit med mig,ja faktiskt jag vart en helt annan människa och när jag vart den så mådde jag fruktansvärt piss dåligt,blir rädd samtidigt och undrar vad som händer i min kropp,hittar inget svar slutar och letar och tänker..Månaderna går och jag slits mellan två människor i en o samma kropp..I slutet av Maj så får jag nog och kontaktar Psyket,får en tid och läkaren o jag träffas hittar egentligen inget mer fel änn att tablett intaget i den mängden gör att hela jag ändras..Jag blir remiterad till en klinik på KS "TUB" det går fort får till ett besök innan semestern och prata me en sjuksköterska,jätte trevlig och förstående,Yes jag blir godkänd för att få ett besök hos överläkaren fick den förra veckan,prat o prat hon skriver en remiss till TUB mottagningen,himmla skönt...

Ringer mottagningen och dom har KÖ allt från en dag till månader fan fan fan skiter i allt jag har fan inte lust att vänta flera månader orkar ju inte det.

Fick oxå veta att mitt levervärde inte var bra och det är pgav alla jävla tabbletter Uch hatar alla jävla piller..

Jag vill av mitt hela hjärta få hjälp nu inte om 5 månader..Jag ska berätta varför..

Precis som det står så tar jag ett par steg fortare frammåt annars så misstänker jag att jag kommer att bli fast i det gammla och kanske blir mer förbannad och mer lessen..

Så nu vänder vi på bladet!!!!

Under dessa år som sjukskriven får jag ett helt gäng med mediciner mott deppiget,ångest,lungnade,högt blodtryck alldele för många tabletteer kan i bland vara upp till 10-15 tab om dagen..2007 händer ytterligare en sak jag får genomgå en operation som enl läkaren ska vara rutinsak jaaa tänkt jag va bra då blir jag helt klart frisk efter detta ja du i mina tankar och drömmar kanske en önskan men efter denna op så blir det ytterligaren en till,och jag får efter denna op men för livet tackatackar för det landstinget.Iom dessa op så får jag hur mycket tabletter mot verken som helst dom skrivs ut på löpande band jiha jg kan bli narkoman trodde jag inte kunnde det för ingen sa till mig att man blir beroende av värktabbletterna,varför varför upplyser man inte patienten om detta blir så arg o lessen..Äter tabletterna i nästan 3 år fast jag inte har verk längre,nu i dag så äter jag 8 tabletter om dagen av Tramadol och jag känner inte ens av att jag äter dom fan,...Jag får mer utskrivet ina problem,träffar min läkare på VC nu säger hon att jag nog borde sluta att äta så mycket försök att sluta själv ha ha ha stick åt he... jag klarar inte uch testar fy fan va jag får abbsinens vill verkligen inte testa att sluta en gång till..Hon skickar en remiss till KS TUB mottagnigen..forts följer i morgon...

1999 det var det året som jag jobbade skiten ur mig och vad händer jo jag går in i väggen,hammnar på psyket fattar inte alls varför,blir sjukskriven från jobbet,går på samtal sluter allt inom mig vill inte tala m nånn jag vet ju fan inte vad som händer..Tackar nej till allt,när jag vart uppfostrad så fick jag tidigt lära mig att man inte visar utåt hur dåligt man mår..Tyvärr var det utmatthet och barndommen kom i fatt mig utan att varna innan,ringde morsan bad henne komma på en gång jag e dålig men icke kom hon när jag ropade och det har hon sannolikt fått sota för i hela livet..Träffade en läkare som i sin tur ville anm plastfarsan för ..... jag sa nej dum som jag va..Jag gav min mor ett ultimatum hon fick välja han el mig och jag visste redan vem hon skulle välja,Han den jäven valde hon ,med andrad ord sdå sket hon i mig..Här sa jag upp kontakten med henne,hon har ringt nånn gång men det har altid slutat i skrik,ja just mina barn dom träffade bdåe henne och han,jag hadde alltid stor koll på han,fan om han så skulle röra mina barn då jävlar..Barnen fick alldrig sova över hos dom m all rätt.År 07  så dör han lessen? not!!

Livet går vidare och jag är fortfarande sjukskriven för utmatthet,under alla år går jag igenom en del saker jag tar ett steg fram och faller 2 steg upp i gen och så fortsätter det under 99-2009,jag blir mer o mer depprimerad,jag genomgår en stor operation i munnen,jag får dra ut alla mina tänder lever utan i 3 år,får inge hjälp till nya,går ut i tidningar o tv sociala lovar att ställad upp o betala,sagt o gjort.Efter detta så får jag sparken från mitt jobb,ytteligare ett sdteg ner..Nu är det

I går skrev jag lite om tilbaka blickar,känndes toppen att få skriva av sig.Att må dåligt och att kunna skriva om det känns skönt som fan,man får lixom ut allt inom sig.Ett sätt att bearbeta den procces jag ska gå igenom.Barndommen har satt sina spår för hela livet en sten man bär me sig igenom livet helt klart.Som ung så gifter jag mig när jag var 19 år,kyrka och hela släkten,fest efter bröloppet trodde att den skulle vara en fest som jag skulle kunna minnas m glädje men inte det morsan söp sig full och snodde vinflaskor av oss så hon åkte ut.Var gift i många år fick 2 barn som jag är stolta över helt klart,tycker egentligen såååå synd om dom för deras uppväxt har varit turbolent.Träffade han som jag nu älskar över allt på denna jord,13 år tillsammans hoppas det blir dubbelt dubbelt så många år till.Vi har en bra liv i hop är nöjd med det..1999 händer det som jag inte trodde skulle hända mig,jobba som fan inom vården...forts